publicerad: 2015
erigera
e·rig·era
[erige´ra]
verb
~de ~t • bringa att svälla och styvna särsk. om penis; jfr erektion
| Finita former | |
|---|---|
| erigerar | presens aktiv |
| erigeras | presens passiv |
| erigerade | preteritum aktiv |
| erigerades | preteritum passiv |
| erigera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att erigera | infinitiv aktiv |
| att erigeras | infinitiv passiv |
| har/hade erigerat | supinum aktiv |
| har/hade erigerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| erigerande | |
| Perfekt particip | |
| en erigerad + substantiv | |
| ett erigerat + substantiv | |
| den/det/de erigerade + substantiv | |


