publicerad: 2015
förövare
för·öv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förövarna 1föröva
Singular | |
---|---|
en förövare | obestämd form |
en förövares | obestämd form genitiv |
förövaren | bestämd form |
förövarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förövare | obestämd form |
förövares | obestämd form genitiv |
förövarna | bestämd form |
förövarnas | bestämd form genitiv |