publicerad: 2015
förbindelse
för·bind·else
substantiv
~n ~r 1 till förbinda 22 till förbinda sig3 kärleksrelation – Alla sammansättn. med förbindelse- hör till förbindelse 1.
Singular | |
---|---|
en förbindelse | obestämd form |
en förbindelses | obestämd form genitiv |
förbindelsen | bestämd form |
förbindelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förbindelser | obestämd form |
förbindelsers | obestämd form genitiv |
förbindelserna | bestämd form |
förbindelsernas | bestämd form genitiv |