publicerad: 2015
förföljare
för·följ·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förföljarna förfölja
| Singular | |
|---|---|
| en förföljare | obestämd form |
| en förföljares | obestämd form genitiv |
| förföljaren | bestämd form |
| förföljarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förföljare | obestämd form |
| förföljares | obestämd form genitiv |
| förföljarna | bestämd form |
| förföljarnas | bestämd form genitiv |


