publicerad: 2015
förhandlare
för·handl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förhandlarna förhandla
| Singular | |
|---|---|
| en förhandlare | obestämd form |
| en förhandlares | obestämd form genitiv |
| förhandlaren | bestämd form |
| förhandlarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förhandlare | obestämd form |
| förhandlares | obestämd form genitiv |
| förhandlarna | bestämd form |
| förhandlarnas | bestämd form genitiv |


