publicerad: 2015
förlita
för·lita
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| förlitar | presens aktiv |
| förlitade | preteritum aktiv |
| förlita | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förlita | infinitiv aktiv |
| har/hade förlitat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| förlitande | |
förlita sig
• förlita sig på (ngn/ngt) ha förtroende förOrdform(er) förlita sig


