publicerad: 2015
förlitan
för·lit·an
substantiv; best. ~ • en förlitan; i förlitan på ngn
| Singular | |
|---|---|
| en förlitan | obestämd form |
| en förlitans | obestämd form genitiv |
| förlitan | bestämd form |
| förlitans | bestämd form genitiv |


