publicerad: 2015
förstämma
för·stämma
verb
förstämde, förstämt, förstämd n. förstämt, pres. förstämmer, imper. förstäm • jfr förstämd 1,2
Finita former | |
---|---|
förstämmer | presens aktiv |
förstäms (förstämmes) | presens passiv |
förstämde | preteritum aktiv |
förstämdes | preteritum passiv |
förstäm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förstämma | infinitiv aktiv |
att förstämmas | infinitiv passiv |
har/hade förstämt | supinum aktiv |
har/hade förstämts | supinum passiv |
Presens particip | |
förstämmande | |
Perfekt particip | |
en förstämd + substantiv | |
ett förstämt + substantiv | |
den/det/de förstämda + substantiv |