publicerad: 2015
fintlighet
fint·lig·het
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ fintlig
Singular | |
---|---|
en fintlighet | obestämd form |
en fintlighets | obestämd form genitiv |
fintligheten | bestämd form |
fintlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fintligheter | obestämd form |
fintligheters | obestämd form genitiv |
fintligheterna | bestämd form |
fintligheternas | bestämd form genitiv |