publicerad: 2015
fintning
fint·ning
substantiv
~en ~ar finta
Singular | |
---|---|
en fintning | obestämd form |
en fintnings | obestämd form genitiv |
fintningen | bestämd form |
fintningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fintningar | obestämd form |
fintningars | obestämd form genitiv |
fintningarna | bestämd form |
fintningarnas | bestämd form genitiv |