publicerad: 2015
frustrering
frustr·er·ing
substantiv
~en ~ar frustrera
Singular | |
---|---|
en frustrering | obestämd form |
en frustrerings | obestämd form genitiv |
frustreringen | bestämd form |
frustreringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frustreringar | obestämd form |
frustreringars | obestämd form genitiv |
frustreringarna | bestämd form |
frustreringarnas | bestämd form genitiv |