publicerad: 2015
frustration
frustr·at·ion
substantiv
~en ~er • besvikelse
Singular | |
---|---|
en frustration | obestämd form |
en frustrations | obestämd form genitiv |
frustrationen | bestämd form |
frustrationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frustrationer | obestämd form |
frustrationers | obestämd form genitiv |
frustrationerna | bestämd form |
frustrationernas | bestämd form genitiv |