publicerad: 2015
fuling
ful·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ äv. opålitlig el. elak person
Singular | |
---|---|
en fuling | obestämd form |
en fulings | obestämd form genitiv |
fulingen | bestämd form |
fulingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fulingar | obestämd form |
fulingars | obestämd form genitiv |
fulingarna | bestämd form |
fulingarnas | bestämd form genitiv |