publicerad: 2015
gemen
1ge·men
[‑me´n]
adjektiv
~t ~a 1 elak2 folklig; vanlig; gemene man folk i allmänhet; (folk) i gemen i allmänhet3 gemena (bokstäver) små bokstäver t.ex. a, b
Positiv | |
---|---|
en gemen + substantiv | |
ett gement + substantiv | |
den/det/de gemena + substantiv | |
den gemene + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de gemenare + substantiv | |
Superlativ | |
är gemenast | |
den/det/de gemenaste + substantiv |
2ge·men
[‑me´n]
substantiv
~en ~er • liten bokstav i boktryck
Singular | |
---|---|
en gemen | obestämd form |
en gemens | obestämd form genitiv |
gemenen | bestämd form |
gemenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gemener | obestämd form |
gemeners | obestämd form genitiv |
gemenerna | bestämd form |
gemenernas | bestämd form genitiv |