publicerad: 2015
genskjuta
gen|skjuta
verb
‑sköt, ‑skjutit, ‑skjuten ‑skjutet ‑skjutna, pres. ‑skjuter • hinna upp ngn genom att ta en kortare väg
| Finita former | |
|---|---|
| genskjuter | presens aktiv |
| genskjuts (genskjutes) | presens passiv |
| gensköt | preteritum aktiv |
| gensköts | preteritum passiv |
| genskjut | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att genskjuta | infinitiv aktiv |
| att genskjutas | infinitiv passiv |
| har/hade genskjutit | supinum aktiv |
| har/hade genskjutits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| genskjutande | |
| Perfekt particip | |
| en genskjuten + substantiv | |
| ett genskjutet + substantiv | |
| den/det/de genskjutna + substantiv | |


