publicerad: 2015
genstörtighet
gen|stört·ig·het
substantiv
~en • ⟨åld.⟩ genstörtig
Singular | |
---|---|
en genstörtighet | obestämd form |
en genstörtighets | obestämd form genitiv |
genstörtigheten | bestämd form |
genstörtighetens | bestämd form genitiv |