publicerad: 2015
genskjuta
gen|skjuta
verb
‑sköt, ‑skjutit, ‑skjuten ‑skjutet ‑skjutna, pres. ‑skjuter • hinna upp ngn genom att ta en kortare väg
Finita former | |
---|---|
genskjuter | presens aktiv |
genskjuts (genskjutes) | presens passiv |
gensköt | preteritum aktiv |
gensköts | preteritum passiv |
genskjut | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att genskjuta | infinitiv aktiv |
att genskjutas | infinitiv passiv |
har/hade genskjutit | supinum aktiv |
har/hade genskjutits | supinum passiv |
Presens particip | |
genskjutande | |
Perfekt particip | |
en genskjuten + substantiv | |
ett genskjutet + substantiv | |
den/det/de genskjutna + substantiv |