publicerad: 2015
grymtning
grymt·ning
substantiv
~en ~ar • till grymta 1,2
Singular | |
---|---|
en grymtning | obestämd form |
en grymtnings | obestämd form genitiv |
grymtningen | bestämd form |
grymtningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grymtningar | obestämd form |
grymtningars | obestämd form genitiv |
grymtningarna | bestämd form |
grymtningarnas | bestämd form genitiv |