publicerad: 2015
hälta
hälta
substantiv
~n hältor • haltande; åkomma med haltning mest hos djur
Singular | |
---|---|
en hälta | obestämd form |
en hältas | obestämd form genitiv |
hältan | bestämd form |
hältans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hältor | obestämd form |
hältors | obestämd form genitiv |
hältorna | bestämd form |
hältornas | bestämd form genitiv |