publicerad: 2015
hövding
hövd·ing
substantiv
~en ~ar • ledare särsk. i äldre tid
Singular | |
---|---|
en hövding | obestämd form |
en hövdings | obestämd form genitiv |
hövdingen | bestämd form |
hövdingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hövdingar | obestämd form |
hövdingars | obestämd form genitiv |
hövdingarna | bestämd form |
hövdingarnas | bestämd form genitiv |