publicerad: 2015
hang
hang
substantiv
~et; pl. ~ • bergssluttning
Singular | |
---|---|
ett hang | obestämd form |
ett hangs | obestämd form genitiv |
hanget | bestämd form |
hangets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hang | obestämd form |
hangs | obestämd form genitiv |
hangen | bestämd form |
hangens | bestämd form genitiv |