publicerad: 2015
hunk
hunk
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ välbyggd man
Singular | |
---|---|
en hunk | obestämd form |
en hunks | obestämd form genitiv |
hunken | bestämd form |
hunkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hunkar | obestämd form |
hunkars | obestämd form genitiv |
hunkarna | bestämd form |
hunkarnas | bestämd form genitiv |