publicerad: 2015
idisslare
id·issl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. idisslarna • djur t.ex. ko som idisslar
Singular | |
---|---|
en idisslare | obestämd form |
en idisslares | obestämd form genitiv |
idisslaren | bestämd form |
idisslarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
idisslare | obestämd form |
idisslares | obestämd form genitiv |
idisslarna | bestämd form |
idisslarnas | bestämd form genitiv |