publicerad: 2015
inringa
in|ringa
verb
~de ~t 1 inringa el. (sällan) ringa in en fientlig trupp2 noga definiera: inringa el. ringa in ett problem
Finita former | |
---|---|
inringar | presens aktiv |
inringas | presens passiv |
inringade | preteritum aktiv |
inringades | preteritum passiv |
inringa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inringa | infinitiv aktiv |
att inringas | infinitiv passiv |
har/hade inringat | supinum aktiv |
har/hade inringats | supinum passiv |
Presens particip | |
inringande | |
Perfekt particip | |
en inringad + substantiv | |
ett inringat + substantiv | |
den/det/de inringade + substantiv |