SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
isogon
iso·­gon [‑gå´n] substantiv ~en ~er kartlinje genom orter med samma magnetiska deklination
Singular
en isogonobestämd form
en isogonsobestämd form genitiv
isogonenbestämd form
isogonensbestämd form genitiv
Plural
isogonerobestämd form
isogonersobestämd form genitiv
isogonernabestämd form
isogonernasbestämd form genitiv