publicerad: 2015
kantighet
kant·ig·het
substantiv
~en ~er kanta
Singular | |
---|---|
en kantighet | obestämd form |
en kantighets | obestämd form genitiv |
kantigheten | bestämd form |
kantighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kantigheter | obestämd form |
kantigheters | obestämd form genitiv |
kantigheterna | bestämd form |
kantigheternas | bestämd form genitiv |