publicerad: 2015
kappkörning
kapp|kör·ning
substantiv
~en ~ar • till 2kapp 1körning
Singular | |
---|---|
en kappkörning | obestämd form |
en kappkörnings | obestämd form genitiv |
kappkörningen | bestämd form |
kappkörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kappkörningar | obestämd form |
kappkörningars | obestämd form genitiv |
kappkörningarna | bestämd form |
kappkörningarnas | bestämd form genitiv |