publicerad: 2015
kartritare
kart|rit·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ritarna karta 1 ritare
Singular | |
---|---|
en kartritare | obestämd form |
en kartritares | obestämd form genitiv |
kartritaren | bestämd form |
kartritarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kartritare | obestämd form |
kartritares | obestämd form genitiv |
kartritarna | bestämd form |
kartritarnas | bestämd form genitiv |