publicerad: 2015
klam
klam
[klam´]
substantiv
~men ~mar • ⟨mest sjö.⟩ bygel för hopfästning, schackel
Singular | |
---|---|
en klam | obestämd form |
en klams | obestämd form genitiv |
klammen | bestämd form |
klammens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klammar | obestämd form |
klammars | obestämd form genitiv |
klammarna | bestämd form |
klammarnas | bestämd form genitiv |