publicerad: 2015
klargöring
klar|gör·ing
substantiv
~en ~ar klargöra
Singular | |
---|---|
en klargöring | obestämd form |
en klargörings | obestämd form genitiv |
klargöringen | bestämd form |
klargöringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klargöringar | obestämd form |
klargöringars | obestämd form genitiv |
klargöringarna | bestämd form |
klargöringarnas | bestämd form genitiv |