publicerad: 2015
klint
klint
substantiv
~en; pl. ~ar el. ~er • bergshöjd
Singular | |
---|---|
en klint | obestämd form |
en klints | obestämd form genitiv |
klinten | bestämd form |
klintens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klintar (klinter) | obestämd form |
klintars (klinters) | obestämd form genitiv |
klintarna (klinterna) | bestämd form |
klintarnas (klinternas) | bestämd form genitiv |