publicerad: 2015
knagge
knagge
substantiv
~n knaggar • kvistknöl; pigg, tapp; hängare; handtag på lie
Singular | |
---|---|
en knagge | obestämd form |
en knagges | obestämd form genitiv |
knaggen | bestämd form |
knaggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knaggar | obestämd form |
knaggars | obestämd form genitiv |
knaggarna | bestämd form |
knaggarnas | bestämd form genitiv |