publicerad: 2015
kommendantur
kom·mend·ant·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er kommendant
Singular | |
---|---|
en kommendantur | obestämd form |
en kommendanturs | obestämd form genitiv |
kommendanturen | bestämd form |
kommendanturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommendanturer | obestämd form |
kommendanturers | obestämd form genitiv |
kommendanturerna | bestämd form |
kommendanturernas | bestämd form genitiv |