publicerad: 2015
kommendera
kom·mend·era
verb
~de ~t • föra befäl över; befalla: kommendera givakt
Finita former | |
---|---|
kommenderar | presens aktiv |
kommenderas | presens passiv |
kommenderade | preteritum aktiv |
kommenderades | preteritum passiv |
kommendera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kommendera | infinitiv aktiv |
att kommenderas | infinitiv passiv |
har/hade kommenderat | supinum aktiv |
har/hade kommenderats | supinum passiv |
Presens particip | |
kommenderande | |
Perfekt particip | |
en kommenderad + substantiv | |
ett kommenderat + substantiv | |
den/det/de kommenderade + substantiv |
kommendera ut
• kommendera ut el. utkommendera plutonenInfinita former att kommendera ut infinitiv aktiv Presens particip utkommenderande Perfekt particip en utkommenderad + substantiv ett utkommenderat + substantiv den/det/de utkommenderade + substantiv