publicerad: 2015
kontradiktion
kontra·dikt·ion
substantiv
~en ~er • självmotsägelse
Singular | |
---|---|
en kontradiktion | obestämd form |
en kontradiktions | obestämd form genitiv |
kontradiktionen | bestämd form |
kontradiktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontradiktioner | obestämd form |
kontradiktioners | obestämd form genitiv |
kontradiktionerna | bestämd form |
kontradiktionernas | bestämd form genitiv |