publicerad: 2015
kontrafakt
kontra·fakt
[‑fak´t]
substantiv
~en ~er • sång med annan text än den ursprungliga
Singular | |
---|---|
en kontrafakt | obestämd form |
en kontrafakts | obestämd form genitiv |
kontrafakten | bestämd form |
kontrafaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontrafakter | obestämd form |
kontrafakters | obestämd form genitiv |
kontrafakterna | bestämd form |
kontrafakternas | bestämd form genitiv |