publicerad: 2015
kränkning
kränk·ning
substantiv
~en ~ar kränka
Singular | |
---|---|
en kränkning | obestämd form |
en kränknings | obestämd form genitiv |
kränkningen | bestämd form |
kränkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kränkningar | obestämd form |
kränkningars | obestämd form genitiv |
kränkningarna | bestämd form |
kränkningarnas | bestämd form genitiv |