krängakränga
verb
krängde krängt 1 luta åt sidan; göra en överhalning2 ⟨vard.⟩ sälja3 ⟨vard.⟩ äta| Finita former |
|---|
| kränger | presens aktiv |
| krängs (kränges) | presens passiv |
| krängde | preteritum aktiv |
| krängdes | preteritum passiv |
| kräng | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att kränga | infinitiv aktiv |
| att krängas | infinitiv passiv |
| har/hade krängt | supinum aktiv |
| har/hade krängts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| krängande |
| Perfekt particip |
|---|
| en krängd + substantiv |
| ett krängt + substantiv |
| den/det/de krängda + substantiv |
kränga på
• dra t.ex. klädesplagg över ngt| Infinita former |
|---|
| att kränga på | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| påkrängande |
| Perfekt particip |
|---|
| en påkrängd + substantiv |
| ett påkrängt + substantiv |
| den/det/de påkrängda + substantiv |
