publicerad: 2015
kråkvinkel
kråk|vinkel
substantiv
~n ‑vinklar • ⟨skämts., nedsätt.⟩ typisk småstad
Singular | |
---|---|
en kråkvinkel | obestämd form |
en kråkvinkels | obestämd form genitiv |
kråkvinkeln | bestämd form |
kråkvinkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kråkvinklar | obestämd form |
kråkvinklars | obestämd form genitiv |
kråkvinklarna | bestämd form |
kråkvinklarnas | bestämd form genitiv |