publicerad: 2015
krön
krön
substantiv
~et; pl. ~ • översta del av ngt; bildl. kulmen: backkrön; krönet av hans karriär
Singular | |
---|---|
ett krön | obestämd form |
ett kröns | obestämd form genitiv |
krönet | bestämd form |
krönets | bestämd form genitiv |
Plural | |
krön | obestämd form |
kröns | obestämd form genitiv |
krönen | bestämd form |
krönens | bestämd form genitiv |