publicerad: 2015
krackelering
krack·el·er·ing
substantiv
~en ~ar krackelera
Singular | |
---|---|
en krackelering | obestämd form |
en krackelerings | obestämd form genitiv |
krackeleringen | bestämd form |
krackeleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krackeleringar | obestämd form |
krackeleringars | obestämd form genitiv |
krackeleringarna | bestämd form |
krackeleringarnas | bestämd form genitiv |