publicerad: 2015
kroniker
kron·ik·er
[kro´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person med kronisk sjukdom
Singular | |
---|---|
en kroniker | obestämd form |
en kronikers | obestämd form genitiv |
kronikern | bestämd form |
kronikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kroniker | obestämd form |
kronikers | obestämd form genitiv |
kronikerna | bestämd form |
kronikernas | bestämd form genitiv |