SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
krona
krona substantiv ~n kronor bild av en huvud­prydnad för kungliga personerKronan stats­maktenöversta del av ngt: ​trädets kronamynt­enheten i bl.a. Sverige: ​reformerna är finansierade krona för krona​ – I sammansättn. kron-; till krona 2 äv. krono-.
Singular
en kronaobestämd form
en kronasobestämd form genitiv
kronanbestämd form
kronansbestämd form genitiv
Plural
kronorobestämd form
kronorsobestämd form genitiv
kronornabestämd form
kronornasbestämd form genitiv