publicerad: 2015
kumulering
kumul·er·ing
substantiv
~en ~ar kumulera
Singular | |
---|---|
en kumulering | obestämd form |
en kumulerings | obestämd form genitiv |
kumuleringen | bestämd form |
kumuleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kumuleringar | obestämd form |
kumuleringars | obestämd form genitiv |
kumuleringarna | bestämd form |
kumuleringarnas | bestämd form genitiv |