publicerad: 2015
landsättning
land|sätt·ning
substantiv
~en ~ar landsätta
Singular | |
---|---|
en landsättning | obestämd form |
en landsättnings | obestämd form genitiv |
landsättningen | bestämd form |
landsättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
landsättningar | obestämd form |
landsättningars | obestämd form genitiv |
landsättningarna | bestämd form |
landsättningarnas | bestämd form genitiv |