publicerad: 2015
människoboning
männ·isko|bo·ning
N mänsko|bo·ning
substantiv
~en ~ar människa 1boningSingular | |
---|---|
en människoboning | obestämd form |
en människobonings | obestämd form genitiv |
människoboningen | bestämd form |
människoboningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
människoboningar | obestämd form |
människoboningars | obestämd form genitiv |
människoboningarna | bestämd form |
människoboningarnas | bestämd form genitiv |