publicerad: 2015
boning
1bo·ning
substantiv
~en ~ar • bostad – Alla sammansättn. med bonings- hör till 1boning.
Singular | |
---|---|
en boning | obestämd form |
en bonings | obestämd form genitiv |
boningen | bestämd form |
boningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
boningar | obestämd form |
boningars | obestämd form genitiv |
boningarna | bestämd form |
boningarnas | bestämd form genitiv |
2bon·ing
substantiv
~en • till bona
Singular | |
---|---|
en boning | obestämd form |
en bonings | obestämd form genitiv |
boningen | bestämd form |
boningens | bestämd form genitiv |