publicerad: 2015
mandarin
mandar·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er 1 statsämbetsman i kejsartidens Kina; maktfullkomlig person2 en form av kinesiska som talas i norra Kina3 en citrusfrukt
Singular | |
---|---|
en mandarin | obestämd form |
en mandarins | obestämd form genitiv |
mandarinen | bestämd form |
mandarinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mandariner | obestämd form |
mandariners | obestämd form genitiv |
mandarinerna | bestämd form |
mandarinernas | bestämd form genitiv |