publicerad: 2015
mandibel
mand·ibel
[‑i´bel]
substantiv
~n mandibler • överkäke hos insekter; underkäke hos ryggradsdjur och människor
Singular | |
---|---|
en mandibel | obestämd form |
en mandibels | obestämd form genitiv |
mandibeln | bestämd form |
mandibelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
mandibler | obestämd form |
mandiblers | obestämd form genitiv |
mandiblerna | bestämd form |
mandiblernas | bestämd form genitiv |