publicerad: 2015
marmorpelare
marm·or|pel·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑pelarna marmor pelare
Singular | |
---|---|
en marmorpelare | obestämd form |
en marmorpelares | obestämd form genitiv |
marmorpelaren | bestämd form |
marmorpelarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marmorpelare | obestämd form |
marmorpelares | obestämd form genitiv |
marmorpelarna | bestämd form |
marmorpelarnas | bestämd form genitiv |